onsdag 17 september 2008

Sjömannen

Jag har blivit besatt av bögar; på film, i böcker, bland djur och av verkliga sådana. Jag hade någon idé om att det fanns något som var gemensamt i själva sexet för mig och bögarna. Detta runkande känner jag mig hemma i. Och runkandet är på så sätt homosexuellt och inte heterosexuellt. Eller jag vet inte, det bara kändes så.

"I denna skugga, och tack vare den, kan han inte vara annat än vacker. Fartyget gömmer i sin buk härliga unga djur, klädda i vitt och azur. Vem av dessa hannar ska man välja? Knappt skulle jag ha lämnat en av dem förrän jag skulle längta efter den nästa. Det enda som lugnar mig är tanken att det bara finns en enda sjöman: sjömannen. Varje enskild jag ser är blott den tillfälliga bilden - fragmentarisk, reducerad den också - av Sjömannen. Han har alla sjömäns egenskaper: styrkan, hårdheten, skönheten, grymheten, utom en: mångfalden. Varje matros som blir synlig tjänar som jämförelse med Sjömannen. Hur levande än alla matroser må te sig och hur på en gång närvarande, så kan ingen av dem ensamt för sig själv vara den Sjöman som de alla tillsamman formar i min fantasi, den sjömannen finns inom mig och genom mig. Den tanken ger mig lindring: på så sätt äger jag Sjömannen.
"

ur Matrosen och stjärnan av Jean Genet



2 kommentarer:

Anonym sa...

näe, lägg inte ner!!!! jag har ju bara precis hittat hit.

-sara (anonym från förra kommentaren)

Snäcka sa...

Nä, som sagt jag ska fortsätta ett tag till. Om allt går som det ska kommer jag ha något riktigt snaskigt att skriva om efter morgondagen...